älskade denna hund jätte mycket
min hund dog av multiresistent :( Ps: vi har testas oss och vi är grönt. ingen är smittad.
Hon var en fin Golden retriever. (jag fick se hennes döds ryckningar i nosen)
i måndags 2009 höts lovet oktober dog min 12åriga gammla hund tessie.
Jag fick reda på att hon skulle dö på söndag så jag for till henne och hela familjen var hos henne hela dagen och tog förväl.
På måndagen kl tre for vi till vännes och tog bort henne. Vi släppte ut henne så hon fick leka en sista gång med en annan hund som heter smillan.
tessie fick springa och fånga sin sista sten som hon älskade att ha i sin mun. hon fick till och med äta snö som hon älskade att göra...
Vi for till väterinären och gick in med tessie. Vi hade ju gråtit och det syndes att tessie kände på sig att det var något som inte var bra. Något som hon orsakade. Man såg en tår vid hennes nos. Jag vet att djur inte kan gråta men det såg så ut. Hon la sig ner på det kalla golvet och hon fick ha huvudet i mitt och marias knä. jag höll hårt i hennes tass och strök henne på örat, nosen och magen och kände henne andas. Jag såg in i hennes ögon och vi började gråta allihop. Tessie viste att det var något som skulle hända. Något som inte var bra. Hon andades och hon var så varm. Sedan fick hon en spruta och den gjorde så att hon blev trött. Man märkte hur hon började bli trött och slö. Vi sa till henne att hon kommer att klara sig och att hon fick lägga ner huvudet så hon gjorde det. Hon var blöt vid nosen och vi fick vara med henne fem minuter tills hon skulle få döds sprutan. Vi pratade med henne så att hon skulle känna sig lugn och tryg. sedan gav väterinären en sista spruta och man såg hur hon slutade andas.
jag höll forfarande i hennes tass. men man reagerade inte att hon var borta. Det var så ovärkligt och man själv kände sig tom.
Nu låg hon bara stilla och var ett tomt skal som skälen hade lämnat.
Jag hade tittat i hennes ögon hela tiden och såg en grå, blå hinna i ögat och viste att det här inte längre var tessie. Vi kände på hennes nos som inte längre var blöt. Hon såg grå ut men pälsen var i samma mörka orangefärg, men pälsen kändes ändå grå och annorlunda ut .
Jag rörde med handen och fingrarna på hennes päls men jag grät inte längre. Jag viste inte varför. Kanske var jag chockad.
Min lilla syster jenny frågade om hon fick röra hennes svans. Vi sa att hon får röra och krama och kyssa henne hur mycket hon ville och säga hejdå. Vi kramade Tessie och kyste hennes vita prick som hon hade på huvudet.
Det var mäst den pricken som gjorde att vi hade henne för det var därför hon blev vald.
I bilen var det tyst och lite prat om tessie. Den kloka gamla hunden vae borta för alltid.
Hon var en klok tolv årig gammal hund som kunde trösta. Hon dog av en bakterie som hette multiresistent som vi tror att hon fick genom sjukhuset då hon opererade höften. Den bakterien kunde smittas över på oss mäniskor det var det som var farligt och det finns inget botemedel.
Hon var frisk och mådde bra, det var det som gjorde det hela konstigt när hon dog. Det ända som var var att hon hade lite problem med synen så som gammlingar brukar få. Hon var en väldig snäll och go hund.
adjö Tessie...
i måndags 2009 höts lovet oktober dog min 12åriga gammla hund tessie.
Jag fick reda på att hon skulle dö på söndag så jag for till henne och hela familjen var hos henne hela dagen och tog förväl.
På måndagen kl tre for vi till vännes och tog bort henne. Vi släppte ut henne så hon fick leka en sista gång med en annan hund som heter smillan.
tessie fick springa och fånga sin sista sten som hon älskade att ha i sin mun. hon fick till och med äta snö som hon älskade att göra...
Vi for till väterinären och gick in med tessie. Vi hade ju gråtit och det syndes att tessie kände på sig att det var något som inte var bra. Något som hon orsakade. Man såg en tår vid hennes nos. Jag vet att djur inte kan gråta men det såg så ut. Hon la sig ner på det kalla golvet och hon fick ha huvudet i mitt och marias knä. jag höll hårt i hennes tass och strök henne på örat, nosen och magen och kände henne andas. Jag såg in i hennes ögon och vi började gråta allihop. Tessie viste att det var något som skulle hända. Något som inte var bra. Hon andades och hon var så varm. Sedan fick hon en spruta och den gjorde så att hon blev trött. Man märkte hur hon började bli trött och slö. Vi sa till henne att hon kommer att klara sig och att hon fick lägga ner huvudet så hon gjorde det. Hon var blöt vid nosen och vi fick vara med henne fem minuter tills hon skulle få döds sprutan. Vi pratade med henne så att hon skulle känna sig lugn och tryg. sedan gav väterinären en sista spruta och man såg hur hon slutade andas.
jag höll forfarande i hennes tass. men man reagerade inte att hon var borta. Det var så ovärkligt och man själv kände sig tom.
Nu låg hon bara stilla och var ett tomt skal som skälen hade lämnat.
Jag hade tittat i hennes ögon hela tiden och såg en grå, blå hinna i ögat och viste att det här inte längre var tessie. Vi kände på hennes nos som inte längre var blöt. Hon såg grå ut men pälsen var i samma mörka orangefärg, men pälsen kändes ändå grå och annorlunda ut .
Jag rörde med handen och fingrarna på hennes päls men jag grät inte längre. Jag viste inte varför. Kanske var jag chockad.
Min lilla syster jenny frågade om hon fick röra hennes svans. Vi sa att hon får röra och krama och kyssa henne hur mycket hon ville och säga hejdå. Vi kramade Tessie och kyste hennes vita prick som hon hade på huvudet.
Det var mäst den pricken som gjorde att vi hade henne för det var därför hon blev vald.
I bilen var det tyst och lite prat om tessie. Den kloka gamla hunden vae borta för alltid.
Hon var en klok tolv årig gammal hund som kunde trösta. Hon dog av en bakterie som hette multiresistent som vi tror att hon fick genom sjukhuset då hon opererade höften. Den bakterien kunde smittas över på oss mäniskor det var det som var farligt och det finns inget botemedel.
Hon var frisk och mådde bra, det var det som gjorde det hela konstigt när hon dog. Det ända som var var att hon hade lite problem med synen så som gammlingar brukar få. Hon var en väldig snäll och go hund.
adjö Tessie...
